
Vad ditt barn övar
Att känna igen att något inte står rätt till och berätta för en vuxen jag litar på; ställa upp för någon annan om det är säkert. Att be om hjälp är inte att skvallra.
Först säger hjälten ingenting, sedan går den till en vuxen den litar på — och den vuxna i berättelsen agerar. Mobbning visas aldrig som ”ett bråk mellan två”, och ingen pressas att bli sams. På slutet säger hjälten vem den skulle berätta för hemma eller i skolan.
Fem steg som ditt barn övar
Känn igen det som inte är okej
När något händer om och om igen, gör ont eller ger mig en dålig känsla i magen.
Att be om hjälp är inte att skvallra
Skvallra = jag vill att någon ska få problem. Be om hjälp = jag vill att någon ska vara trygg.
Mina trygga vuxna
Minst tre personer jag kan berätta för: hemma, i skolan och en till.
Säg det tydligt
Vad som hände, vem, var och när. ”På rasten tar en pojke mitt mellanmål och knuffar mig.”
Om det inte hjälper, berätta för någon annan
Om den första vuxna inte hjälper, prova en annan. Ge inte upp.
Så visar berättelsen det
I kungariket gör någon hela tiden narr av en liten varelse. Först är hjälten tyst — sedan hittar den modet att gå till en vuxen. Vi visar aldrig mobbning som ”ett bråk mellan två sidor”, och vi tvingar aldrig någon att bli sams.
- 1 · Upptäck
Hjälten ser någon göra narr av en liten räv. Hjälten säger ingenting för att den inte vill ”skvallra”. En mentor visar skillnaden.
- 2 · Försök
Ditt barn väljer hjältens trygga vuxna och tänker ut exakt vad hjälten ska säga. Hjälten går till den första.
- 3 · Lär ut
Den första vuxna har inte tid — hjälten provar en andra. Sedan visar hjälten en kompis hur man gör.
Sista sidan: hjälten berättar för läraren vad som händer på rasterna — kort och tydligt.
Om ditt barn blir mobbat: vad du gör direkt
- Lyssna, tro på barnet och säg att det gjorde rätt som berättade för dig.
- Skriv ner vad som hände, när och var — utan att förhöra ditt barn.
- Kontakta klassläraren eller skolledningen och kom överens om konkreta steg.
- Konfrontera inte andra barn eller deras föräldrar utan en plan.
- Få råd: stödlinje för barn 116 111 (Slovakien, Tjeckien, Tyskland, Polen, Ungern); i Storbritannien Childline 0800 1111 eller NSPCC:s stödlinje för vuxna 0808 800 5000. I en nödsituation, ring 112 (Storbritannien: 999).
Efter ålder
- Utveckling
- Mobbning är ett för komplext ämne i den här åldern; regeln ”när något gör ont eller skrämmer mig berättar jag för en vuxen” räcker.
- I berättelsen
- Ett enkelt ”När något gör ont eller jag är rädd berättar jag för mamma, pappa eller min lärare.”
- Utveckling
- Starkt sinne för rättvisa och regler; det hjälper att skilja på att skvallra och att få hjälp. Om ett barn blir mobbat är det en vuxen som tar hand om det. Turiel 1983
- I berättelsen
- Skillnaden mellan att skvallra och att be om hjälp; en lista över trygga vuxna.
- Utveckling
- Gruppen är avgörande och varje barn har en roll i den; program för hela gruppen (KiVa) studerades just i årskurs 4–6. Salmivalli et al. 1996; Kärnä et al. 2011
- I berättelsen
- Mobbning i kompisgäng och chattar; ställa upp för någon om det är säkert, och alltid berätta för en vuxen.
- Utveckling
- Extremt känslig för hur andra ser en; att bli sårad på nätet blir vanligare. Konfidentiella sätt att berätta hjälper. Somerville 2013
- I berättelsen
- Grupptryck, skada på nätet; hur man berättar för någon i förtroende och vart man kan ringa.
Vad vi bygger på
Förhållningssättet
Åskådarna är avgörande: när jämnåriga ingriper på ett säkert sätt (hämtar en vuxen, leder bort den utsatta, vägrar vara med) upphör mobbningen ofta, och förebyggande program gör barn mer villiga att ingripa. Men det är alltid de vuxna som har ansvaret för att lösa det.
Bedömningen gäller förhållningssättet, inte vår serie — själva serien har ännu inte testats vetenskapligt.
Vad forskningen säger
Observationer på skolgårdar visade att jämnåriga var närvarande vid 88 % av mobbningstillfällena; de ingrep vid 19 % av dem, och 57 % av ingripandena stoppade mobbningen.
Skolprogram ökade åskådarnas vilja att ingripa (g = 0,20; 0,14 för yngre barn); någon effekt på empati kunde inte fastställas.
Mobbning är en gruppprocess: förutom barnet som gör illa och den utsatta finns roller för dem som hänger på, hejar på, tittar på eller försvarar.
Programmet KiVa, som arbetar med hela gruppen, hade effekt på 7 av 11 utfall i årskurs 4–6 i Finland; utanför Finland är resultaten blandade (ingen bevisad effekt i Wales, en effekt i Nederländerna).
Automatiska straff enligt ”nolltolerans” stöds inte av data — därför är det i våra berättelser inte ett straff som löser mobbningen, utan en vuxen som agerar.
Vad vi inte lovar i det här ämnet
Att serien kommer att stoppa eller upptäcka mobbning. Skolprogram minskar den måttligt och inte lika mycket överallt; att lösa den är ett jobb för vuxna.
Viktigaste källor
- Hawkins, D. L., Pepler, D. J., & Craig, W. M. (2001). Naturalistic observations of peer interventions in bullying. Social Development, 10(4), 512–527. doi.org/10.1111/1467-9507.00178 abstract
- Polanin, J. R., Espelage, D. L., & Pigott, T. D. (2012). A meta-analysis of school-based bullying prevention programs' effects on bystander intervention behavior. School Psychology Review, 41(1), 47–65. doi.org/10.1080/02796015.2012.12087375 abstract
- Salmivalli, C., Lagerspetz, K., Björkqvist, K., Österman, K., & Kaukiainen, A. (1996). Bullying as a group process: Participant roles and their relations to social status within the group. Aggressive Behavior, 22(1), 1–15. doi.org/10.1002/(SICI)1098-2337(1996)22:1<1::AID-AB1>3.0.CO;2-T metadata
- Kärnä, A., Voeten, M., Little, T. D., Poskiparta, E., Kaljonen, A., & Salmivalli, C. (2011). A large-scale evaluation of the KiVa antibullying program: Grades 4–6. Child Development, 82(1), 311–330. doi.org/10.1111/j.1467-8624.2010.01557.x abstract
- Olweus, D. (2013). School bullying: Development and some important challenges. Annual Review of Clinical Psychology, 9, 751–780. doi.org/10.1146/annurev-clinpsy-050212-185516 abstract
- APA Zero Tolerance Task Force (2008). Are zero tolerance policies effective in the schools? An evidentiary review and recommendations. American Psychologist, 63(9), 852–862. doi.org/10.1037/0003-066x.63.9.852 abstract
- Axford, N., et al. (2020). The effectiveness of the KiVa bullying prevention program in Wales, UK. Prevention Science, 21(5), 615–626. doi.org/10.1007/s11121-020-01103-9 abstract
- Huitsing, G., et al. (2020). A large-scale replication of the effectiveness of the KiVa antibullying program: An RCT in the Netherlands. Prevention Science, 21(5), 627–638. doi.org/10.1007/s11121-020-01116-4 abstract
- Turiel, E. (1983). The development of social knowledge: Morality and convention. Cambridge University Press. metadata
- Somerville, L. H. (2013). The teenage brain: Sensitivity to social evaluation. Current Directions in Psychological Science, 22(2), 121–127. doi.org/10.1177/0963721413476512 metadata
- sammanfattning sammanfattning eller fulltext läst
- metadata bibliografiska uppgifter verifierade
- institution officiellt dokument från en institution
Vem som tagit fram detta och när
Skrivet av redaktionen på Ink & Brave utifrån vår kunskapsbas (källor kontrollerade 8 november 2026, senast uppdaterad 9 november 2026).
Om du har lust
- När ditt barn berättar något för dig, lyssna först och säg tack. Lösningarna kan komma sedan.
- Fråga vilka vuxna som står på barnets Hjältekort — om det vill berätta.
När en serie inte räcker
- Alltid när det handlar om att bli skadad, hotad eller utpressad, eller om att vara rädd för att gå till skolan — serien ersätter inte att skolan och vuxna agerar.
- Om ditt barn har förändrats, är ledset, inte sover eller har fysiska besvär, prata med en barnläkare eller husläkare, eller en psykolog.
Behöver du hjälp just nu? Om någon är i fara, ring ditt lokala nödnummer — 112 i EU, 999 i Storbritannien, 911 i USA och Kanada, 000 i Australien. Stödlinjer för barn och föräldrar per land
Vanliga frågor
Kommer serien att stoppa mobbningen?
Nej. Serien hjälper ditt barn att öva hur man berättar för en vuxen vad som händer. Mobbning måste hanteras av vuxna — skolan och föräldrarna.
Lär ni inte barn att skvallra?
Nej. Vi lär ut att när något oroar dig eller någon annan kan du be om hjälp — du behöver inga bevis och behöver inte förklara allt perfekt. Det kräver mod att be om hjälp.
Tänk om mitt barn skriver, medan det skapar berättelsen, att något händer det?
En person i vårt team går igenom det och, om det är säkert och skulle hjälpa, kontaktar vi dig. Ditt barn kan alltid se numret till stödlinjen i sitt land.
Läsning för föräldrar
- Artikel på gång Hur kan man hjälpa ett barn att ställa upp för andra?
- Artikel på gång Hur märker man om ens barn blir mobbat — och vad ska man göra? (känsligt ämne)
- Artikel på gång Så pratar du med ditt barn om kroppen och om bra och dåliga hemligheter (känsligt ämne)
- Artikel på gång Vad ska man göra när barnet berättar något allvarligt? (känsligt ämne)
Personlig bok: Modet att berätta
En personlig bok om det här ämnet — en berättelse för 9,90 € (1 berättelse · 16 sidor) eller ett helt äventyr för 24,90 € (3 berättelser · 48 sidor), som bilderbok eller serie. Först en gratis teckning av hjälten.






